Lovisa

Har precis kollat klart på A walk to remember. Vet inte hur många gånger jag sett den nu..
är en så fruktansvärt fin film!
Är när man ser filmer som den och som The Notebook som man vill vara kär.
Sån där äkta kärlek.. sån som jag nog inte upplevt.
Att kunna dö för den man älskar, ta en kula, hoppa från ett stup för att den andra ska klara sig.
Vet att det bara är vid såna här tillfällen som jag vill vara kär.. annars tycker jag bara att
det är problem. MEN å andra sidan.. skulle man bli det och nån skulle älska en lika mycke
tillbaka så skulle jag nog inte va rädd längre.
Så mycke i huvet just nu men så lite som kommer ut genom fingrarna.


Tänkte på Emma idag med. Saknar henne och våra stunder på jobbet.
Prata om allt och ingenting. Kom på ett sätt närmare henne än vad jag
gjort med nån annan.. iaf på så kort tid. Skrattade varje dag även fast vi båda avskydde jobbet.
Skvallrade, gissade om personalen på skolan. Vi hade hela historier om flera stycken.
Och så Urban så klart.. som bor granne med skolan, som va så där riktigt pensionärsaktig.
Våra kort och filmen vi skulle spela in haha. Den blev dock aldrig av.
Kommer nog aldrig få en så bra jobbarkompis igen. Iaf inte på det sättet.
Är dags för oss att använda pengapåsen snart med.. om vi båda bara får tid till det!
Saknar dig Tryggve;) Din Snyggve för alltid;)