Alldeles för öppen. Egentligen

Jag är en sån människa som lider av ångest och har gjort i ungefär 5½ år.

Till en början kom det bara lite då och då och var som ett tryck över bröstet
och en grymt jobbig känsla i magen som bara varade i nån minut och sen var över.
Så har det vart rätt länge.. skillnaden är bara att det kommit tätare och tätare.
Känner den där känslan nästan varje gång jag har duschat. Ungefär som att
jag duschat bort skalet som jag byggt upp lite sen förra "gången".
Det har alltså bara kommit lite då och då.. fram tills i fredags.
Nu känner jag det där trycket över bröstet konstant och har svårt att andas.
Tänker på olika saker hela tiden och kommer på mig själv med att tänka på helt
andra saker än det jag sysslar med.
Har också hela tiden en klump i halsen och det känns som jag skulle kunna börja gråta
när som helst. Humöret är väl inte på topp det heller.
Att det började i fredags kanske beror på att det va då jag skulle ringa samtalet som
kan stå för min framtid.
Tog mig ju sen i kragen och ringde i måndags.. men innan jag skulle ringa så fick
jag som en ångestattack.. blev helt svimfärdig, yr, skakis, kunde knappt andas och såg dessutom
senare att jag skrivit till en om det på msn vilket jag inte hade ett minne av.
När jag hade ringt så började jag lugna ner mig iaf lite grann.. men yrseln satt i lite smått
hela dagen. Tom nu när jag skriver om det så känner jag mig yr. Don´t know why.

Det jobbigaste med alltihop är att jag inte har en aning om varför jag har den här jävla
ångesten.
Har det att göra med att jag känner mig misslyckad för att jag stannade 3 år för länge?
Har det att göra med att jag inte har ett jobb och att jag innan bara haft skitjobb? Förutom gruppboendet.
Men nu när jag kan bli precis det som jag vill bli så tvekar jag ändå..
OCH JAG FATTAR INTE VARFÖR!
Hur jävla puckad får man bli? helt plötsligt så vet jag inte ens vad jag vill med nånting.

Skulle iof kunna kontakta nån för att försöka få ångestdämpande medicin..
men jag tror inte riktigt på sånt. Jag tror medicinen skapar ångesten.
Att när man en dag ska sluta med medicinen så kan man inte för att man får ångest
när man vet att man inte tagit den.

Vet inte ens varför jag skriver det här..
eller jo.. kan inte sova. Legat och läst ut en bok och kom flera gånger på mig själv med att
tänka på nåt helt annat så jag fick läsa om. Sen när boken va slut så kom tankarna igen
och då växte klumpen i halsen ännu mer och trycket över bröstet.
Borde inte skriva det här här egentligen.. men å andra sidan är det ju min blogg, för mina tankar.
Bloggen heter ju tom så.
Sen så kanske dom närmsta kan få ett litet hum om varför jag är lite skum ibland.
som i fredags när jag bara gick.

hur tar man egentligen reda på källan till alltihop?
beror allt på att jag egentligen valde fel som 16åring?
För hade jag valt annorlunda hade allt VARIT så annorlunda.
Bytt linje och dumpat killen hade nog vart det bästa.

Å andra sidan hade jag nog inte umgåtts med dom jag umgås med idag isåfall.
man får väl försöka se det så...

Kommentarer
Postat av: Anonym

Ångest är absolut ingenting roligt och inte i fem och ett halvt år.
Har du funderat på att uppsöka en läkare eller psykolog det kanske kan vara bra?

Postat av: Emma

Tjejen.. jag förstår precis vad du pratar om.. jag är precis likadan och känner exakt detsamma.. så vill du prata med nån som förstår vad du går igenom så har du mig här..Det är skitjobbigt..men en sak är säker.. man klarar sig inte ensam.. man kan inte ta sig ut från detta ensamen.. hur mycket man än vill.. jag har vart där. och trillat dit igen.. och det suger verkligen.. kram //Emma

2007-11-29 @ 16:17:32
URL: http://lillsnurr82.blogg.se
Postat av: Maria

Usch det där låter inget vidare alls gumman. Men du kanske inte behöver äta ångestdämpande medicin, du kanske bara kan gå o prata med någon...någon som kanske kan förklara varför du mår som du mår....Finns här för dig om du vill lätta ditt hjärta...vet att du har de som är dig närmre men jag finns alltid här för dig hjärtat!! PUSS

2007-11-29 @ 20:40:35
Postat av: Fresa

det är aldrig för sent för nånting vettu gumman, det gäller bara att peppa sig själv och våga ta steget :)

2007-11-30 @ 09:09:09
URL: http://fresaa.blogspot.com
Postat av: Karolina

Jag tycker det är modigt att kunna skriva om dina tankar på bloggen! känner
igen mig i ditt inlägg!Jag skulle också vilja vara mer personlig men då blir det bara hets i min blogg eller dryga kommentarer :)
Hoppas du får en fin fredagkväll iaf!
Kramar Karro

2007-11-30 @ 17:39:32
URL: http://karolinabolin.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback