Single forever and ever?
Om jag ska vara helt ärlig, då menar jag verkligen h e l t ärlig.. så känns det just nu som att jag aldrig mer kommer vilja vara i ett förhållande.
Tanken på att ha pojkvän äcklar mig på nåt sätt.
Jag trivs så jävla bra som singel. Alltid bara sig själv att tänka på, helt underbart.
Alltid när jag ser filmer där det är den där äkta kärleken så känner jag alltid en ångestkänsla i kroppen efteråt.
Inte för att jag också vill ha det så, som kanske många skulle göra, utan för att jag känner att jag absolut inte kan se mig själv i ett förhållande. Inte nu, inte om 10 år. När jag väl är dom där 10 åren framåt kanske det har förändrats men det är inget jag tänker spekulera i.
Jag är nog rätt sorglig ändå...? Men det tilltalar mig inte ens minsta lilla med en pojkvän.
Jag vet att det alltid slutar på samma sätt när jag träffar nån fler ggr.. slutar med ångestkänslor och att jag sakta men säkert låter det rinna ut i sanden. Då är det ändå väldigt fina killar vi snackar om, men det hjälps inte.
Är, som jag sagt förr, dock inte så dum att jag skulle köra med nån slags singel-princip om jag verkligen träffar nån som jag tycker om. Då har ju mitt sätt att se på saken antagligen ändrats.
Många tror nog att jag är rädd för att bli sårad, men det är faktiskt inte så. Jag skulle aldrig låta det gå så långt. Lätt att säga så men numer litar jag på min intuition. Till skillnad från för 3 år sen.
Under de 3 år (nästan 3½ faktiskt) som jag varit singel finns det bara en som gjort mig liiiite spagetti i benen. Dock inte mer än så. Pga vissa omständigheter hann jag aldrig ta reda på om han va den som skulle kunna bryta min tankebana, att alltid leva som singel. Vi träffades bara 2-3 ggr och det var i onyktert tillstånd. Han var/är fin iaf och grattis till nya jobbet:) och tack för att du iaf gjorde ett försök att hjälpa mig med jobb när det krisade en gång;)
Numer finns det ingen som gör mig spagetti och det är faktiskt riktigt skönt.
Livet som singel är inte så hemskt som vissa verkar tycka utan alldeles... alldeles uuunderbart.
Dom här två ger mig all den lycka jag behöver för tillfället.
William och Melwin
Mina systersöner
Tanken på att ha pojkvän äcklar mig på nåt sätt.
Jag trivs så jävla bra som singel. Alltid bara sig själv att tänka på, helt underbart.
Alltid när jag ser filmer där det är den där äkta kärleken så känner jag alltid en ångestkänsla i kroppen efteråt.
Inte för att jag också vill ha det så, som kanske många skulle göra, utan för att jag känner att jag absolut inte kan se mig själv i ett förhållande. Inte nu, inte om 10 år. När jag väl är dom där 10 åren framåt kanske det har förändrats men det är inget jag tänker spekulera i.
Jag är nog rätt sorglig ändå...? Men det tilltalar mig inte ens minsta lilla med en pojkvän.
Jag vet att det alltid slutar på samma sätt när jag träffar nån fler ggr.. slutar med ångestkänslor och att jag sakta men säkert låter det rinna ut i sanden. Då är det ändå väldigt fina killar vi snackar om, men det hjälps inte.
Är, som jag sagt förr, dock inte så dum att jag skulle köra med nån slags singel-princip om jag verkligen träffar nån som jag tycker om. Då har ju mitt sätt att se på saken antagligen ändrats.
Många tror nog att jag är rädd för att bli sårad, men det är faktiskt inte så. Jag skulle aldrig låta det gå så långt. Lätt att säga så men numer litar jag på min intuition. Till skillnad från för 3 år sen.
Under de 3 år (nästan 3½ faktiskt) som jag varit singel finns det bara en som gjort mig liiiite spagetti i benen. Dock inte mer än så. Pga vissa omständigheter hann jag aldrig ta reda på om han va den som skulle kunna bryta min tankebana, att alltid leva som singel. Vi träffades bara 2-3 ggr och det var i onyktert tillstånd. Han var/är fin iaf och grattis till nya jobbet:) och tack för att du iaf gjorde ett försök att hjälpa mig med jobb när det krisade en gång;)
Numer finns det ingen som gör mig spagetti och det är faktiskt riktigt skönt.
Livet som singel är inte så hemskt som vissa verkar tycka utan alldeles... alldeles uuunderbart.
Dom här två ger mig all den lycka jag behöver för tillfället.
William och Melwin
Mina systersöner
Kommentarer
Trackback